Vad är uppförandekoder och vad är de till för?

En uppförandekod eller ”Codes of Conduct” som det även kallas, är skriftliga regler för företags verksamhet. Uppförandekoderna antas av företaget själv och är inget måste. Orsaken till att många börjat använda sig av detta är att människorättsorganisationer och fackföreningar mm. uppmärksammat arbetarnas missförhållanden.  Det är vanligt att företag använder dessa för att försäkra konsumenterna om att företaget tar ansvar. Man kan med uppförandekoderna jämföra företags ambitioner och ansvarstagande.  Det är även viktigt att uppförandekoden efterföljs av både inköpande företag, leverantör och underleverantörer.

En uppförandekod bör utgå från dessa punkter (som ILO, den Internationella Arbetsorganisationen tagit fram):

• Rätten till fackföreningsfrihet
• Förbud mot barnarbete och tvångsarbete
• Förbud mot diskriminering
• Försäkran om reglerad arbetstid
• Riktiga anställningar
• En säker arbetsmiljö
• Korrekta löner skall garanteras

Idag finns det omkring tiotusen antagna uppförandekoder av de multinationella företagen. Jeans märket Levi’s Strauss var det första företag i raden som utformade en kod, 1992. H&M kom med sin uppförandekod, några år senare, nämligen 1998.

Är detta då något som efterföljs?

För att se till att dessa efterföljs sker både kontroller som görs av inköpande företag (såsom H&M) och dels genom att en oberoende part gör en kontroll. Kontrollerna ska ske både annonserande och oannonserade, för att få en verklig inblick i situationen på fabriken. Att förväntas lita på att företagen sköter sitt jobb, är mycket begärt, då uppförandekoderna bara är ord på papper. Man berättar sällan för utomstående vilka brott mot uppförandekoden som företaget stridit mot.

Eftersom företaget själv ensidigt antagit koden, har arbetarna inte haft något som helst inflytande. Många arbetare är heller inte medvetna om att det ens finns någon uppförandekod. Detta gör problemet mer komplicerat.  

Uppförandekoderna förbättrar sakta arbetarnas villkor och förhållanden, men även rapporter inifrån låglöneländerna tyder på att detta går mycket sakta, om det alls sker någon förändring. Barnarbete, med falska legitimationer (som nämnts i tidigare inlägg) sker på flera fabriker runtom i världen. Fackföreningar förbjuds, vilket förhindrar arbetarna att överhuvudtaget påverka deras löner och förhållanden.

"Synliga" och "osynliga" problem

Enligt vad som står på Rena Kläders hemsida, funkar koderna bra när det gäller ”synliga” problem på arbetsplatsen (såsom antalet toaletter, ventilationssystem etc.), men mindre bra, eller oföränderligt när det gäller ”osynliga” problem (såsom anti-fackliga metoder och sexuella trakasserier). Det är även så att för att kunna kontrollera effektivt ifall dessa uppförandekoder efterföljs krävs att arbetarna kan sluta avtal med arbetsgivaren. Detta är idag ofta en omöjlighet, då arbetarna sparkas så fort de öppnar munnen för att klaga på något. Ett annat problem för leverantören, är den hårda tidspressen på att kläderna skall vara levererade i tid till ett så billigt pris som möjligt. Detta gör det svårt, om än helt omöjligt för leverantören att efterleva uppförandekoden.

Man kan som slutsats av detta säga att uppförandekoderna är en bra vision, ett steg i rätt riktning och det finns de företag (även om alla inte är representerade) som följer dem, och gör riktiga kontroller. Fast det är en lång väg kvar att gå för många företag (läs vidare om detta i mitt kommande inlägg) och för de företag är nog bara uppförandekoderna ett sätt att framstå som ambitiösare än vad de egentligen är, d.v.s ett rent ut sagt PR-trick.

Reagera!