”Tänk inte på kläder som det pris du betalat, tänk på dem som en resurs och en massa timmars nedlagt arbete” (Grön Design, 2008, s.93) 

Det finns många sätt vi konsumenter kan påverka och ställa krav på våra kläder, kanske fler sätt än vi tror. Enligt Naturskyddsföreningen och säkerligen många andra går det både att vara modemedveten och miljömedveten på samma gång.

Tänk efter en gång innan

Slow fashion har blivit ett nytt begrepp och det innebär att man prioriterar färre kläder, men med bättre kvalité. Bättre kvalité gör att kläderna håller längre vilket leder till att färre kläder inhandlas och det blir mindre miljöpåverkan. Alltså skippa att köpa tunna, sladdriga kläder, med dålig kvalité som kanske redan har massa slitningar för att ge en bra ”look”. Tänk efter en gång innan du köper ett nytt klädesplagg. Handla inte på impuls, utan tänk ut vilka nyckelplagg som du kan behöva i din garderob. Se även till att använda de kläder du köper!

Secondhand –ett bra alternativ

På senare år har det åter blivit mer modernt med secondhand kläder. Det är dessutom miljösmart att köpa det som någon annan har tröttnat på. Lika väl kan du själv se till att lämna in kläder du tröttnat på till någon secondhand butik eller annan insamling! Till ett secondhand plagg har hela 97 % mindre energi gått åt jämfört med om samma plagg hade nyproducerats. Något som även är nytt, är att secondhand kläder från och med nu kan miljömärkas med Naturskyddföreningens egen märkning Bra Miljöval.

Handla ekologiskt

Om du hellre vill köpa ett nyproducerat plagg, köp då i första hand ett med ekologisk bomull och gärna med någon miljömärkning (kolla inlägget om miljömärkningar). Ställ även krav och fråga i butikerna efter ekologiska kläder. Om det finns, köp även plagg med rättvisemärkning.

Andra alternativ till bomull

Det finns många fler material än bomull. Att använda fler material är även att tänka på miljön med tanke på att bomullen slukar så många miljögifter. Hampa är till exempel ett material som ofta odlas helt utan bekämpningsmedel eller konstgödsel. Lin och svensk ull är två andra bra alternativ till bomullen.

Vårda dina kläder klimatsmart

Genom små knep kan man vårda sina kläder mer miljövänligt. Ett sätt är att tvätta så mycket som möjligt på 40°. Spara på vatten och kemikalier genom att vädra mer och tvätta mindre. Se även till att fylla tvättmaskinen då du ska tvätta och använd alltid miljömärkta tvättmedel. Kläderna blir heller inte renare av överdosering av tvättmedel, så undvik det. Det är även klimatsmart att skippa sköljmedlet. 

 5 smarta tips!

• Ska du på fest eller kanske en bal? Hyr dina festkläder! Det gynnar både plånboken och miljön. 

• Undvik att köpa kläder med kemtvätt! Ämnena som används vid kemtvätt är giftiga. Klorin och formaldehyd som används är även cancerframkallande. Dessutom stannar ofta kemikalierna kvar i kläderna efter tvätten. 

• Använd skorna varannan dag så håller de bättre!

• Vädra mer och tvätta mindre!

• Skänk kläder du inte använder till en insamling eller till någon i din omgivning!

Reagera!

Att handla som tidigare nämnt 24 kilo textil per person och år tar skada på såväl miljön som för de sömmerskor som arbetat för en svältlön. Detta är inget man ser när man går in i en nyöppnad fräsch butik full med alla nya trendiga jeans och toppar, men det är många kläders fula baksida. Som konsument kan det vara svårt att ha detta i åtanke då man sträcker fram sitt provade plagg till expediten i kassan.

Miljön och bomullsodlare tar skada

Till varje klädesplagg har flera tusen liter vatten gått åt. För att odla ett kilo bomull har det gått åt mellan 10 000 och 17 000 liter vatten. Konstbevattningen har tagit död på många djurarter som lever i sjöar och hav, där vattnet hämtats ifrån. Som tidigare nämnt är Aralsjön i Uzbekistan ett skräckexempel. Att vart tredje vattendrag i Kina är förorenat är bland annat en konsekvens av att många kemikalier släppts ut. Det är heller inte bara miljön som kommer till skada. Om ni läste mitt första inlägg fick ni läsa om bomullsodlaren Gormail Singh som så många andra bomullsodlare lider av mag- och strupcancer p.g.a de tunga bekämpningsmedlen som han varje dag kommer i kontakt med. Och som jag nämnde i inlägget ”Från bomullsplanta till färdig produkt” dör varje år 40 000 människor som följd av alla bekämpningsmedel som används. Det är en uppskattning som WHO, World Health Organization gjort. Frågan är då om det är detta vi vill. Ska så många varje år dö som bland annat en effekt av att kläder tillverkas så oetiskt och omiljövänligt som de faktiskt gör?

Jobbar inom samma företag, men med olika förutsättningar

I boken Gränslösa Kläder av Sverker Lindström skildras kontrasterna mellan hur dålig arbetsmiljön är och hur dåliga lönerna är för arbetarna på Reeboks fabriker jämfört med de som jobbar på Reebok-koncernens huvudkontor. Där är det en helt annan visa. Arbetsförhållandena på huvudkontoret är som en helt annan värld. Där erbjuds förmånliga sjukförsäkringslösningar, tandvård, gratis träningstid i gym, lång semester, rätt att vara ledig i sex dagar för välgörenhetsarbete, organiserad barnpassning, sjuklön på 100 % i 90 dagar, mm. Listan kan med andra ord göras lång.  Detta visar att alla inte lever med samma förutsättningar och att vi lever på andras bekostnad.

Reagera!

I ett hav av missförhållanden och hopplöshet går de emot strömmen. Against all odds. Detta inlägg skall tillägnas en organisation som kämpar för arbetsförhållanden och ett klädmärke som också jobbar för bättre arbetsförhållanden samt som endast använder ekologiskt material.

Rena kläder

Rena Kläder är ett nätverk av olika organisationer. Det består såväl utav solidaritets- och kvinnoorganisationer som ungdoms- och fackliga organisationer. Rena Kläder utgör egentligen bara den svenska delen av detta nätverk. Själva det internationella nätverket kallas för Clean Clothes Campaign och har sitt huvudkontor i Amsterdam. Målet för Clean Clothes Campaign är att förbättra villkoren för alla sömmerskor som syr våra kläder och skor. Framförallt arbetar de för att arbetstagare ska ha rätt att bilda fackföreningar. Därmed kan arbetarna tillsammans påverka sin egen situation.

Rena Kläder arbetar mycket med att sprida kunskap om hur klädindustrin fungerar till oss konsumenter. Om vi efterfrågar schysta kläder kommer vi få det. Rena Kläder sätter även press på företagen. De menar att det är viktigt att företagen inser att de har ansvaret för hur deras kläder blir tillverkade. Rena Kläder bevakar alltså hur företagen sköter sig i dessa frågor. Det är inte bara vi privatpersoner som köper kläder och textilier. Rena Kläder ser även till så att krav ställs på stat, kommun och landsting, så att mänskliga rättigheter vid produktionen efterföljs.

Rena Kläder stöder inga bojkotter. Det gör bara sömmerskorna arbetslösa. Däremot anordnas Blixtupprop för att stödja arbetarnas kamp för mänskliga rättigheter. På Rena Kläders hemsida kan man delta och bidra i ett Blixtupprop. På så sätt kan vem som helst bidra till förbättrade arbetsförhållanden för textilarbetare runt om i världen. Om Rena Kläder får som de vill kommer alla våra kläder bli ”renare”!

Dem Collective

 Annika Axelsson och Karin Stenmar är de två kvinnor som står bakom klädmärket Dem Collective. Märket grundades år 2004 som en reaktion mot att det ofta är miljön och arbetarna som tar den stora skadan då kläder tillverkas. De ville bevisa att det går att förena ekologi, etik, kvalité och genomtänkt design.

Redan i tonåren var Annika Axelsson intresserad av rättvis handel. Hon har varvat studier med långresor i bland annat Indien och på Sri Lanka. Karin Stenmar däremot har sina rötter i musiken. Det var när hon inför en turné skulle skaffa tröjor som hon ifrågasatte var man kunde hitta en rakt igenom schyst tröja. På en projekt-ledarutbildning möttes de två och det var på den vägen deras fabrik föddes, som idag ligger i Kadawatha, utanför Sri Lankas huvudstad Colombo.

Deras fabrik är långt ifrån det som man ofta ser på Sri Lanka. Nära flygplatsen i Colombo finner man en frihandelszon där 50 000 sömmerskor arbetar, med en minimilön som egentligen skulle kunna kallas slavlön. I frihandelszonerna behöver man inte betala någon skatt. När Annika och Karin skulle hitta en lämplig fabrik var detta inte något de var ute efter. De ville betala skatt och betala ut schyssta löner till arbetarna. Då fick de höra att det lät som ett spännande äventyr, men inte som någon företagsidé. Det hela slutade med att de startade en egen fabrik, den ”drömfabrik” de var ute efter.

I Kadawatha är den ekologiska bomullen det absolut dyraste som finns. Dem Colllective har valt att använda sig utav bomull odlat ekologiskt och rättvist i Norra Indien. Med hjälp av praktiska sömmerskeknep, förvaltas denna bomull till ett hållbart plagg. Produktionschefen Rukmani Dharmalatha ser till att arbetet blir så effektivt som möjligt, och så att i genomsnitt 120 t-shirtar blir färdiga varje dag på fabriken.

Många sömmerskor på Sri Lanka skulle nog anse att ett jobb på Dem Collectives fabrik vore ett drömjobb. Här får arbetarna en lön på 10 000 rupies varje månad, vilket är ungefär 3 gånger mer än vad en ”normal” sömmerska tjänar på Sri Lanka. Varje dag tas två teraster och alla får gå hem klockan fem. I en värld där sömmerskor jobbar för slavlöner i ohållbart många timmar, utan chans att träffa sina familjer, kan Annika och Karin ses som två hjältar. De kanske inte kan göra allt, men det är en bit på vägen!

Reagera!

Att den ekologiska bomullen varit i hetluften de senaste åren är ingen nyhet, men vad finns det egentligen för miljömärkningar av kläder och textilier?

Livsmedelsbranschen har kommit en bit längre när det gäller miljömärkningar än textilbranschen. Det kan bero på att skillnaden mellan att producera miljömärkta livsmedel och miljömärkta kläder är stor. Kläder produceras ofta internationellt och består ofta av byten av leverantörer för varje säsong. Det är dessutom mycket vanligare att de kända miljömärkena används på livsmedlen. KRAV-märket finns på många livsmedelsprodukter. Köper du en KRAV-produkt vet du att inga bekämpningsmedel eller något konstgödsel använts. Textilbranschen däremot består av en enda röra av egna märkningar som vanligen använts och mer kända märken såsom Svanen. I detta inlägget tänkte jag bena ut vad det finns för olika märken på våra kläder och vad de innebär.

Nivå A

Naturskyddsföreningen har delat in alla miljömärkningar i 2 olika nivåer. Den ena nivå A, är den man ska välja i första hand. Här ställs det krav på att både beredningen av textilråvaran i fabriken samt  att råvaran är ekologiskt odlad eller återvunnen. Dessa 5 märken tillhör nivå A:

Bra Miljöval, Svanen, EKO-sustainable textile, EU-blomman och Demeter.

Nivå B

Här är kraven inte lika hårda. Endast hur beredningen av textilråvaran går till i fabriken. Dessa två märkningar tillhör nivå B:

Bra Miljöval och EU-blomman

Alltså miljömärkena Bra Miljöval och EU-blomman kan tillhöra båda nivåerna!

Inga miljömärken, men bra ändå

Många kan lura sig av att märkningarna Öko-tex och Rättevisemärket också skulle vara miljömärken, men det är de inte. Däremot fyller märkena en annan funktion. Köper du ett plagg med Rättvisemärkt bomull garanteras bland annat att bönderna fått schysst betalt. Öko-tex märkningen däremot fungerar som ett hälsomärke. Det innebär att det färdiga plagget är fri från hälsofarliga kemikalier.

Är du osäker på hur de olika miljömärkena ser ut? Klicka HÄR för att få se en bild på miljömärkena och för att läsa mer om dem! 

Butikernas egna miljömärkningar

Många butiker använder sig av egna miljömärkningar. H&M jobbar mycket med ekologisk bomull och återvunnen polyester. På Indiska återanvänder man många gamla tyger för att sedan göra nya plagg. På Kapp-Ahl däremot används märkningen Öko-tex. Som tidigare nämnt är detta inte ett ”riktigt” miljömärke, utan snarare ett hälsomärke. Det garanterar bara att det inte finns några skadliga kemikalier kvar i plagget. Det är få kedjor som använder sig av kända märken som Svanen eller EU-blomman.  Butikernas så kallade egna miljömärkningar försvårar för konsumenten att hålla reda vad varje enskilt märke står för. Ekologisk bomull betyder egentligen bara att själva bomullen är ekologisk. Resten av plagget kan sedan vara blekt, färgat på vanligt vis. Det är därför svårt för konsumenten att hålla koll på i hur stor utsträckning produktionen är miljöanpassad. Är det enbart bomullen eller hela plagget?

Med tanke på hur många olika märkningar det finns, är detta verkligen en djungel av miljömärkningar. För att få tag på det där miljömärkta plagget får man verkligen ta sig igenom en svårgenomtränglig djungel av kläder.

Var kan man hitta de affärer som säljer miljömärkta textilier?

Genom att gå in på Naturskyddsföreningens hemsida, hittar du butiker som säljer miljömärkta textilier och kläder!

Reagera!

Textilindustrin är idag den sjätte mest förorenade industrin i världen. Som ett sken från klar himmel kom den ekologiska bomullen. Den blir alltmer vanlig, men ännu utgör den ekologiska bomullen mindre än 1 % av världens totala bomullsproduktion.

Vad är ekologisk bomull?

För att uppfylla kraven för ekologiskt odlad bomull får inga bekämpningsmedel eller gödningsmedel användas. Istället skall naturliga gödningsmedel användas och kompostering ske. Detta gör att jorden förblir näringsrik till kommande generationer. Trots att mindre än 1 % av världens bomullsproduktion består av ekologisk bomull ökar den alltmer och blir allt vanligare. Idag odlas ekologik bomull i bland annat Peru, Indien och i några länder i Afrika.

”Dödens fält”

Icke-ekologiskt jordbruk skadar inte bara naturen. I Vidarbha i Indien begick 540 bomullsodlare självmord mellan juni 2006 och juni 2007. Alltså mer än ett självmord per dag. Detta p.g.a att odlarna inte kunde betala tillbaka de banklån de tagit för att köpa utsäde, bekämpningsmedel och konstgödsel. I Vidarbha är konstbevattning inte särskilt vanligt, då monsunregnen förser bomullsodlingarna med vatten . Under bra ”regn år” ger konstgödsel mm. höga vinster, men under sämre år då regnet uteblir får odlarna det värre. Att betala tillbaka lånen är helt omöjligt och för många är självmord den enda utvägen. Det är därför bomullsodlingarna i Vidarbha ses som ”dödens fält”.

Räddar liv

Ekologiskt jordbruk kan rädda liv.  Pathubai Rathod, som odlar bomull i Indien, har använt sig av kemikalier sedan 1960, men har nu övergått till ekologiskt jordbruk. Han berättar i rapporten ”Ekologisk bomull: att uppfinna hjulet en gång till” att han använde kospillning som gödningsmedel när han slutade med kemikalier och då kom alla de naturliga rovdjuren tillbaka, även fåglarna och han märkte hur naturen efter hand tog över. För att döda skadeinsekter kan man lika väl använda ko-urin som skadliga kemikalier. Det står alltså helt klart att ekologisk odling räddar både människoliv och naturen runt om.

Fler ekologiska kläder på damsidan

Problemen med hur lätt det är att hitta ekologiska kläder i butikerna kvarstår dock. Organisationen Svenska Konsumenter har i en undersökning kollat på hur miljömärkta kläder visas i butikerna och hur mycket information det finns om dem. Dressmann och JC (som båda hade kläder till herr) föll bort direkt, då deras ekologiska sortiment var så begränsat att det inte gick att göra någon utvärdering. I utvärderingen sägs det även att det verkar som om det finns fler ekologiska plagg på damsidan. De kommer även fram till att det är svårt för kunden att hitta de miljömärkta kläderna då de sällan framhävs med skyltar eller visas i skyltfönstren. De miljömärkta kläderna ingår ofta i resten av kollektionen, de utgör alltså inte en egen sektion i buktiken.

Reagera!

Här i Sverige köper vi i genomsnitt 24 kilo textil per person och år. Detta är en stor ökning från 1994, då vi i snitt köpte 15 kilo. Konsumtionen av textilier verkar inte vara på nedgång, utan snarare tvärt om. Snabbare modetrender och inredningstrender ökar textilkonsumtionen. Bomullen är idag den råvara som används mest till textilier. Hela 40% av alla kläder är i bomull. Att ha på sig en bomullströja är ingen konstighet, men något som många inte tänker på är vilken påfrestning bomullen är för miljön och för de som arbetar med den.

Bomullen växer fram

För en bomullsplanta tar det normalt sett ungefär 7 veckor att gro innan små knoppar börjar växa fram. Dessa knoppar öppnar sig sedan och små blommor växer fram. När blommornas blad sedan vissnar och faller bildas en liten grön omogen boll som består av frön. Det är härifrån bomullsfibrerna växer ut, som får bollen att spricka och en bomullstuss tittar fram. Hela denna process från frö till bomull färdig att plockas tar ungefär 6 månader.

Längs vägen har massor av bekämpningsmedel använts. Av all världens odlings yta, utgör bomullsodlingen 2,4 % av den. Tillskillnad från många andra grödor används oproportionerligt mycket bekämpningsmedel, framförallt insektsmedel. Hela 11 % av världens kemiska bekämpningsmedel och 25 % av världens insektsmedel inom jordbruket används till bomullsodlingarna. Två värstingkemikalier som används är ogräsmedlet parakvat och nervgiftet endosulfan. En liten mängd parakvat är dödligt och inget motgift finns. WHO, World Health Organization, har uppskattat att det varje år dör 40 000 människor som följd av alla bekämpningsmedel. Arbetarna som jobbar på odlingarna är ofta inte skyddade från kemikalierna, utan kommer i direkt kontakt med dem.

Bomullen når textilfabriken –en smutsig historia

Vidare går den plockade bomullen till textilfabrikerna. Även här används många miljö- och hälsofarliga kemikalier. Ett och samma plagg kan gå igenom alla dessa steg: kardning, spinning, klistring, vävning, avklistring, blekning, tvätt, mercerisering och färgning. Som du ser är det många steg. Det är inte alltid det smutsiga vattnet renas från fabrikerna, utan rinner rätt ut i grundvattnet och förgiftar byns dricksvatten. Ett exempel på detta är staden Karur, i södra Indien som har 606 färgningsfabriker, där Sverige är bland de främsta importörerna. Färgningsfabrikerna i Karur är kända för sin starka färg och kraftiga lukt. 3000 ton slam lämnar fabrikerna varje dag och som sedan bara läggs på hög utanför fabrikerna. När regnet sedan faller tränger sig slammet ned i jorden och förgiftar grundvattnet. P.g.a detta råder det stor brist på vatten i Karur. Även Kina är drabbat, där vart tredje vattendrag är allvarligt förorenat och den biologiska mångfalden är hotad. Processer som färgning, tvätt och blekning kräver ofantliga mängder vatten som sedan sipprar ut i vattendragen. Man beräknar att en medelstor anläggning gör av med 600 000 liter vatten varje dag.

Vattenbrist 

Tillsammans med ris och socker är bomullen den mest vattenkrävande grödan. P.g.a att bomull odlas i många torra områden, är konstbevattning vanligt. För att odla ett kilo bomull går det åt mellan 10 000 och 17 000 liter vatten. Till den där bomulls t-shirten du har på dig har det gått åt så mycket som ca 2750 liter vatten. Att det går åt så enorma mängder vatten har lett till vattenbrist och att sjöar och vattendrag krymp ofantligt, framförallt de senaste åren. Aralsjön i Uzbekistan är ett skräckexempel. En gång i tiden tillhörde Aralsjön en av världens fyra största sjöar. Idag är Uzbekistan världens tredje största exportör av bomull. Vilket har lett till att det idag endast återstår 15 % av den dåvarande sjön. Det vatten som finns kvar är dessutom två gånger saltare än havsvatten. Försaltningen har även gjort 44 % av jordbruksmarken obrukbar. Som effekt av all konstbevattning sjunker grundvattennivån på många ställen, medan öknarna bara breder ut sig. Detta är bomullens baksida.

Reagera!

Av det jag tidigare berättat om arbetsförhållandena, så är det uppenbart att pengarna inte går till själva arbetarna på klädfabrikerna. Frågan är då vart pengarna tar vägen längs produktionskedjan? Detta ska undersökas i dagens inlägg.

Billiga och dyra kläder 

En och samma fabrik kan producera kläder för olika märken som både är billiga och dyra. Med detta sagt finns det alltså ingen garanti att dyrare kläder har producerats under bättre omständigheter. Det finns heller ingen garanti för att dyra kläder producerats mer miljövänligt, så länge det inte finns någon ekologisk märkning. Eftersom kläder i olika prisklasser tillverkas i en och samma fabrik, är alltså lönerna för arbetarna generellt sätt densamma, lika låg för de dyra som för de billiga kläderna. Det är lätt att luras av att ett dyrt pris på skjortan kan kopplas ihop med högre löner för de som arbetat med produktionen. Det är därför viktigt att veta att priset på plagget inte säger någonting om hur själva tillverkningsprocessen sett ut.

Vad är det man betalar för?

Om du köper ett märkesplagg är det i regel designen, varumärket och i viss mån kvalitén du betalar för. Om du i stället köper ett billigt plagg från någon budgetkedja kan du samtidigt vara rätt säker på att de som tillverkat det billiga klädesplagget knappt fått någon lön heller.   

Reklam, reklam och åter reklam

Något man inte får glömma är alla pengar som företagen lägger på marknadsföring av sitt eget märke. Detta gäller billiga, som dyra kedjor. Varje dag möts vi av reklam (framförallt nu i juletider), vare sig vi vill det eller inte. Det kan vara på TV, på Internet eller på någon affisch. Mycket av reklamen vi stöter på kommer från olika klädkedjor. Det beror på att det varje år läggs enorma summor på marknadsföring hos klädföretagen. Ett exempel är det kända företaget Nike, som varje år lägger ungefär 8 miljarder kronor på att marknadsföra sitt imperium. Nikes årliga försäljning uppgår till ungefär 82 miljarder, vilket betyder att hela tio procent spenderas på marknadsföring. Det är mycket pengar, med tanke på hur låga löner många arbetare har.

Ett par skor blir till, -vem får biten av kakan?

Enligt en undersökning om arbetskostnaderna för ett par sportskor för 700 kr, som Clean Clothes Campaign gjort visade det sig att lönekostnaderna är så låg som 2:80 svenska kronor per par. Vinsten som fabriken får är ungefär 15 kr av de 700. Transporten går på ca 35 kronor för varje par skor. Av det som är kvar tar Nike, Puma m.fl (som skulle kunna vara de företag som tillverkat skorna) omkrinng 231 kronor och resten, ca 350 kronor, tar butiken som sedan säljer skorna. Av de 231 kronor som ev. Nike eller Puma tar går ungefär 59:90 kronor till marknadsföring och "Nikes" företagsvinst blir ungefär 94:50 kr. Så här kan det se ut i uppdelningen, om vem som får biten av kakan. Grundaren till Nike och idag även företagets VD, Phil Knight, är ingen fattiglapp. Tack vare att Phil Knight grundade Nike, är han idag bland de topp 100 rikaste personerna i världen, med en förmögenhet på omkring 10,4 miljarder dollar (beräknat år 2008).

Kända ansikten tjänar stora pengar

Det är även vanligt att företagen anlitar kända, framstående personer när de ska göra reklam för den nya kollektionen. Nike har bland annat använt sig av golfstjärnan Tiger Woods. Hans kontrakt innebar att han på 5 år fick 800 miljoner kronor från Nike. Det är alltså ingen billig historia att anlita kändisar som reklampelare. Något som kanske kan jämföras med de där ynka kronorna de som sytt kläderna eller gjort skorna tjänat. Man kan i snitt räkna med att för varje sko som tillverkats har sömmerskan tjänat mellan 2-10 kronor.

Bryr sig kändisarna?

Stjärnorna gör alltihop möjligt för företagen, men är kändisarna medvetna om vad de gör reklam för? Bryr de sig, eller är de bara ute efter pengar? Det är klart att stjärnorna är en del av företagets värde. De är ofta hårt knutna till företagens marknadsföring- och försäljningsarbete. Däremot kan det vara svårt för alla idrottsstjärnor och andra kändisar att hålla koll på hur det de gör reklam för producerats, när knappt någon alls, inte ens företaget själv nödvändigtvis har koll.

Varför väljer vi märkeskläder när de är producerade på samma sätt?

För att få svar på frågan får man nog ställa denna fråga till sig själv: ”Varför köper jag märkeskläder?”. Idag verkar det som att alla företag är ute efter ett imageskapande. Man ska känna sig speciell i deras kläder. Sverker Lindström beskriver i sin bok Gränslösa Kläder att dessa märkesnamn är status och ger betydelse. Det har en inbyggd livsstilsfaktor. Själva produkten, varifrån den kommer och hur den har tillverkats tycks få allt mindre betydelse.

Reagera!

Hur mycket bryr sig klädföretagen? Den frågan kan man få svar på i Råd & Röns (Sveriges Konsumenters tidskrifts) granskning från augusti 2007. Där granskade de några av våra vanliga klädkedjor här i Sverige. Resultatet blev väldigt varierande, med vissa företag i toppen, med höga poäng, så som H&M, Mango, Zara och Vero Moda. Någonstans i mitten, med något lägre resultat hamnade Dressmann, Mexx, Kappahl och MQ. I botten hamnade Lindex, Benetton och Esprit. Esprit samlade bara ihop 4 poäng i granskningen, jämfört med H&M:s 73 poäng. Det är uppenbart att det finns stora skillnader mellan företagen i deras engagemang och ansvarstagande. Trots detta är ingen klädkedja riktigt bra när det gäller miljöarbete och etisktarbete, även om vissa har kommit en bit längre på vägen.

Det Råd & Rön granskade var:

• företagets vilja att svara på frågor
• om företagen har en uppförandekod (se mer om uppförandekoder i förra inlägget)
• om uppförandekoden är utformad på ett bra sätt
• om och hur företagen arbetar med miljöfrågor
• om det finns miljö- eller etikmärkta varor i företagets sortiment

Alltså gäller granskningen kort och gott om i vilken grad företagen kontrollerar sin produktionskedja när det gäller miljö och arbetarnas rättigheter. De som granskat företagen har inte besökt själva företaget, men gjort omfattande research utöver de frågor som ställts till företaget.

Vad blev resultatet?

Alla företag i granskningen har en lång väg kvar innan deras kläder kan kallas för ”etiska alternativ”, även de företagen med bäst resultat. Inget företag har heller full koll på sin produktionskedja (d.v.s. koll på alla underleverantörer). Företagens sätt att köpa in kläder går ofta emot deras uppförandekoder. Det kanske inte är så konstigt att H&M fick bra betyg, med tanke på att det är det största klädföretaget i Europa och har i över 10 års tid granskats och utsatts för press. Därmed har de utvecklat sitt policyarbete. Både Mango och Vero Moda har fått bra betyg, delvis p.g.a att de redovisat alla sina underleverantörer. Lindex och Esprit däremot ville inte i Råd & Röns undersökning svara på de frågor som skickats till dem. Det finns heller ingen som helst tillgänglig information om något miljö- eller etikarbete för Esprit. I granskningen sägs det om Esprit, som fått så dåligt resultat, att ”frågan är om vi konsumenter överhuvudtaget ska stiga in i deras butiker innan företaget vaknar upp och börjar ta miljö- och etikarbetet på allvar”. Föreningen Rena Kläder har tidigare kontaktat Esprit för att påpeka allvarliga kränkningar hos företagets underleverantörer, men Esprit har inte agerat.

Uppförandekoderna får underkänt och räcker ej till

Idag har i stort sätt alla företag en uppförandekod (skriftliga regler, antaget av företaget själv). 10 utav de 11 granskade företagen har en bra uppförandekod. Benetton har en etisk uppförandekod, men den får underkänt. Detta innebär bl.a att underleverantörerna måste kontrolleras.  H&M, Mango, Mexx, Vero Moda och Zara har skrivet i deras kod att alla underleverantörer skall kontrolleras. Några klädkedjor (Dessmann, Kapp-Ahl, Lindex och MQ) har en uppförandekod som säger att endast vissa underleverantörer skall kontrolleras. Esprit har en uppförandekod, men kontrollerar den inte. Det finns många problem med kontrollerna, bl. a. är förekomsten av förfalskade tidkort och id-handlingar av de arbetande vanligt. Vissa företag låter enbart visa delar av fabriken, när större delen av produktionen sker på andra ställen. Anledningen till att inköpsmetoderna går emot företagets uppförandekod är att företagen pressar priserna så mycket och vill ha snabba leveranser för att följa modet, så att det blir omöjligt för underleverantörerna att leva upp till företagets uppförandekoder. Detta tyder på att uppförandekoder inte räcker till.  Ett exempel som nämns i granskningen är att en textilarbetare i Pakistan endast tjänar cirka 0,19 euro i timmen (= 1,75 kronor). Lönerna motsvarar endast 1 % av klädernas försäljningspris. Kanske något att tänka på nästa gång man köper ett nytt plagg.

Miljöproblem

Mycket fossila bränslen, vatten och för att inte tala om alla bekämpningsmedel som används vid tillverkningen av kläder. En uppskattning av organisationen Environmental Justice Fondation går det åt hela ett kilo bekämpningsmedel för varje hektar bomull. Mellan 25 och 77 miljoner jordbruksarbetare runt om i världen är akut förgiftade av bekämpningsmedlen.

Detta är vad företagen gör/inte gör för att motverka bland annat miljöproblemen:

•  H&M sätter varje år upp mål för att minska miljöpåverkan
•  Mango och Vero Moda har en omfattande policy vad gäller farliga kemikalier
•  Kapp-Ahl, Zara och Mango utvärderar miljöarbetet
•  H&M och Kapp-Ahl är de enda företag som har någon form av miljömärkning
•  Ingen av företagen har någon rättvisemärkning 

Slutsatser av granskningen

Flerpartsinitiativ är viktigt (d.v.s. att fackföreningar, människorättsorganisationer och företag har möten där de utbyter erfarenheter om miljö- och etikfrågor). De klädekedjor som redan har detta fick högre resultat i granskningen. Några av dem är H&M, Zara, Dressmann och Kapp-Ahl. När det gäller miljön är det bra att köpa miljömärkta kläder och helst dessutom rättvisemärkta, men detta finns det brist på hos många klädkedjor. Rättvisemärkta kläder är nästan helt obefintliga.

Slutsatsen i granskningen var att förbättringar inom klädtillverkningen inte kan ske förrän tillverkarna inser att deras inköpsmetoder orsakar arbetarnas hårda villkor.

Vill du se hela resultatet eller läsa mer om granskningen? Klicka HÄR!

Reagera!