I ett hav av missförhållanden och hopplöshet går de emot strömmen. Against all odds. Detta inlägg skall tillägnas en organisation som kämpar för arbetsförhållanden och ett klädmärke som också jobbar för bättre arbetsförhållanden samt som endast använder ekologiskt material.

Rena kläder

Rena Kläder är ett nätverk av olika organisationer. Det består såväl utav solidaritets- och kvinnoorganisationer som ungdoms- och fackliga organisationer. Rena Kläder utgör egentligen bara den svenska delen av detta nätverk. Själva det internationella nätverket kallas för Clean Clothes Campaign och har sitt huvudkontor i Amsterdam. Målet för Clean Clothes Campaign är att förbättra villkoren för alla sömmerskor som syr våra kläder och skor. Framförallt arbetar de för att arbetstagare ska ha rätt att bilda fackföreningar. Därmed kan arbetarna tillsammans påverka sin egen situation.

Rena Kläder arbetar mycket med att sprida kunskap om hur klädindustrin fungerar till oss konsumenter. Om vi efterfrågar schysta kläder kommer vi få det. Rena Kläder sätter även press på företagen. De menar att det är viktigt att företagen inser att de har ansvaret för hur deras kläder blir tillverkade. Rena Kläder bevakar alltså hur företagen sköter sig i dessa frågor. Det är inte bara vi privatpersoner som köper kläder och textilier. Rena Kläder ser även till så att krav ställs på stat, kommun och landsting, så att mänskliga rättigheter vid produktionen efterföljs.

Rena Kläder stöder inga bojkotter. Det gör bara sömmerskorna arbetslösa. Däremot anordnas Blixtupprop för att stödja arbetarnas kamp för mänskliga rättigheter. På Rena Kläders hemsida kan man delta och bidra i ett Blixtupprop. På så sätt kan vem som helst bidra till förbättrade arbetsförhållanden för textilarbetare runt om i världen. Om Rena Kläder får som de vill kommer alla våra kläder bli ”renare”!

Dem Collective

 Annika Axelsson och Karin Stenmar är de två kvinnor som står bakom klädmärket Dem Collective. Märket grundades år 2004 som en reaktion mot att det ofta är miljön och arbetarna som tar den stora skadan då kläder tillverkas. De ville bevisa att det går att förena ekologi, etik, kvalité och genomtänkt design.

Redan i tonåren var Annika Axelsson intresserad av rättvis handel. Hon har varvat studier med långresor i bland annat Indien och på Sri Lanka. Karin Stenmar däremot har sina rötter i musiken. Det var när hon inför en turné skulle skaffa tröjor som hon ifrågasatte var man kunde hitta en rakt igenom schyst tröja. På en projekt-ledarutbildning möttes de två och det var på den vägen deras fabrik föddes, som idag ligger i Kadawatha, utanför Sri Lankas huvudstad Colombo.

Deras fabrik är långt ifrån det som man ofta ser på Sri Lanka. Nära flygplatsen i Colombo finner man en frihandelszon där 50 000 sömmerskor arbetar, med en minimilön som egentligen skulle kunna kallas slavlön. I frihandelszonerna behöver man inte betala någon skatt. När Annika och Karin skulle hitta en lämplig fabrik var detta inte något de var ute efter. De ville betala skatt och betala ut schyssta löner till arbetarna. Då fick de höra att det lät som ett spännande äventyr, men inte som någon företagsidé. Det hela slutade med att de startade en egen fabrik, den ”drömfabrik” de var ute efter.

I Kadawatha är den ekologiska bomullen det absolut dyraste som finns. Dem Colllective har valt att använda sig utav bomull odlat ekologiskt och rättvist i Norra Indien. Med hjälp av praktiska sömmerskeknep, förvaltas denna bomull till ett hållbart plagg. Produktionschefen Rukmani Dharmalatha ser till att arbetet blir så effektivt som möjligt, och så att i genomsnitt 120 t-shirtar blir färdiga varje dag på fabriken.

Många sömmerskor på Sri Lanka skulle nog anse att ett jobb på Dem Collectives fabrik vore ett drömjobb. Här får arbetarna en lön på 10 000 rupies varje månad, vilket är ungefär 3 gånger mer än vad en ”normal” sömmerska tjänar på Sri Lanka. Varje dag tas två teraster och alla får gå hem klockan fem. I en värld där sömmerskor jobbar för slavlöner i ohållbart många timmar, utan chans att träffa sina familjer, kan Annika och Karin ses som två hjältar. De kanske inte kan göra allt, men det är en bit på vägen!

Reagera!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

”Tänk inte på kläder som det pris du betalat, tänk på dem som en resurs och en massa timmars nedlagt arbete” (Grön Design, 2008, s.93)  Det finns många sätt vi konsumenter kan påverka och ställa krav på våra kläder, kanske fler sätt ...

Att handla som tidigare nämnt 24 kilo textil per person och år tar skada på såväl miljön som för de sömmerskor som arbetat för en svältlön. Detta är inget man ser när man går in i en nyöppnad fräsch butik full med alla nya trendiga jeans och toppar, ...

Att den ekologiska bomullen varit i hetluften de senaste åren är ingen nyhet, men vad finns det egentligen för miljömärkningar av kläder och textilier? Livsmedelsbranschen har kommit en bit längre när det gäller miljömärkningar än textilbransche...

Textilindustrin är idag den sjätte mest förorenade industrin i världen. Som ett sken från klar himmel kom den ekologiska bomullen. Den blir alltmer vanlig, men ännu utgör den ekologiska bomullen mindre än 1 % av världens totala bomullsproduktion.  ...

Här i Sverige köper vi i genomsnitt 24 kilo textil per person och år. Detta är en stor ökning från 1994, då vi i snitt köpte 15 kilo. Konsumtionen av textilier verkar inte vara på nedgång, utan snarare tvärt om. Snabbare modetrender och inredningstre...